Det här med verkligheten
Suck och stön....
Usch va jag är trött på och höra att jag gråter hela tiden, jag är svag osv....
Men nu är de så att det är inte alltid så lätt o hålla koll på dom. Det är mycket som rör sig runt om kring mig just nu och har alltid gjort. Just nu så är väll de tyngsta att jag har förlorat två personen. Den första är en som jag älskade mer än ALLT annat tills jag fattade vem hans rätta jag var.
Den andra personen är en person som jag alltid har älskat och kommer o älska. Han har alltid varit där för mig även fast han alltid var onykter tills han vart sjuk.
För o göra en lång historia kort. Jag va ihop med en kille i nästan 8 månader. Men problemet var de att han var i ett så sjukt djupt spel beroende. Det mesta av hans beroende var undan gömt tills vi skulle fira vår halv års dag då han valde sin dator framför mig. Men jag höll mig kvar, för jag menar det kanske löser sig eller hur? Men det gjorde det aldrig... Så tillslut så det faktiskt han som ville göra slut. Jag var helt förstörd, vi bråkade, han drev mig till en viss gräns då hela min kropp bara exploderar. Det var då jag fattade att jag går på mina bara knän för att jag vill ha kvar honom.... När han egentligen bara är ett stort jävla svin!
Efter den kvällen så visste jag exakt va ja ville, jag ville bara få bort honom ur mitt liv. Vi gjorde sen slut dagen efter o allt va chill. Jag började resa mig upp igen efter bara några dagar.... Då jag fick reda på att han hade skrivit en massa skit och snusk till min bästa kompis samt att jag bara varit någon jävla knulldocka för honom och att han bara har lekt med mig. Det var som att någon hällde på 300 liter bensin på en liten eld.. Jag totalt exploderade! Sååååååå, jag förklarade för honom vilket jävla svin han är och hur jävla gärna jag vill dra honom till botten o hålla honom där! Så han får känna hur de känns att bli slagen, piskad, spottade och ner sparkad på varje gång man försöker resa sig upp om o om igen!! Han tog bort mig på snap o la till mig på snap igen efter några dagar men vi har inte pratat sen dess. Vilket är underbart!
Den andra och mer eller mindre totalt hjärtekrossande historia.
Min farfar gick bort för snart 2 veckor sen. Det är inte direkt lätt o bearbeta den grejen just nu eftersom att jag älskade honom även on han var alkolist under hela min barndom men han va ändå alltid där. Och var det någon son var elak mot mig så kom han farande i sin röda bil. Han såg mig lida så djupt och han va där o stöttade mig han var en av dom som kom o tröstade mig. Han va liksom alltid där. Och jag kommer ihåg när jag, farmor och farfar var i Danmark o vi gick en hel dag. Och jag hade såna här jobbiga strumpor som ALLTID åker ner när man går. Hahah, vi gick en bit sen va vi tvungna o stanna för att jag var tvungen och dra upp strumporna. Farfar dog när han var 67 år pga cancer. Jag har aldrig sett någon som farfar som verkligen har kämpat.
Farfar fick diagnosen hals&huvud cancer för ett och ett halvt år sen. Första gången han fick det så fick han ca 33 strålbehandligar cancern försvann en stund sen kom den tillbaka. Andra gången vart han opererad, men läkningen av såret var inte en barnlek. Det var stora styngn som gick över hela höger sidan av halsen och back på nacken. Men efter en stund så fick han åka hem. Dock kunde han knappt äta själv så han hade en maskin som pumpade ner maten i magen på honom. Men den 11 november 2015 fick han cancer en tredje gång. Men den här gången kunde dom inte göra något. Det var bara för oss o vänta ut det. Och det var hemsk och se en person lida så mycket. Men han fick en morfin pump in opererad som kunde ge honom en bättre o snabbare smärtlindring. Dagarna innan farfar gick bort så plocka dom bort alla andra läkemedel som han hade o höjde morfin dosen ännu mer. Dom här dagarna var han helt borta. Kvällen innan han gick bort så ringde farmor pappa vid halv 12 och bad honom och komma, för att farfar hade gått runt och ropat på min pappa. Så pappa slänger sig in i bilen o åker upp till farmor o farfar. När pappa är framme så står farfar på trappen och ropar på min pappa. Farfar ville åka en sväng, vilket dom gjorde dom åkte förbi företaget som pappa äger nu mera. Och sen när pappa körde hem farfar så var han ganska lugn men han visste inte vart han var förutan när dom åkte ner till jobbet, farfar visste exakt vart allt var och låg han visste hur man skar glas och skitade fönster. Men pappa kör hem farfar och allt sen åker pappa hem. Sen dagen efter ringer mamma halv nio o säger allt farfar gick bort för en timme sen, så 2016-02-11 kl 07.30 somnade farfar in lugnt o fint och kände ingen smärta. Det här en bild på mig o farfar.
Usch va jag är trött på och höra att jag gråter hela tiden, jag är svag osv....
Men nu är de så att det är inte alltid så lätt o hålla koll på dom. Det är mycket som rör sig runt om kring mig just nu och har alltid gjort. Just nu så är väll de tyngsta att jag har förlorat två personen. Den första är en som jag älskade mer än ALLT annat tills jag fattade vem hans rätta jag var.
Den andra personen är en person som jag alltid har älskat och kommer o älska. Han har alltid varit där för mig även fast han alltid var onykter tills han vart sjuk.
För o göra en lång historia kort. Jag va ihop med en kille i nästan 8 månader. Men problemet var de att han var i ett så sjukt djupt spel beroende. Det mesta av hans beroende var undan gömt tills vi skulle fira vår halv års dag då han valde sin dator framför mig. Men jag höll mig kvar, för jag menar det kanske löser sig eller hur? Men det gjorde det aldrig... Så tillslut så det faktiskt han som ville göra slut. Jag var helt förstörd, vi bråkade, han drev mig till en viss gräns då hela min kropp bara exploderar. Det var då jag fattade att jag går på mina bara knän för att jag vill ha kvar honom.... När han egentligen bara är ett stort jävla svin!
Efter den kvällen så visste jag exakt va ja ville, jag ville bara få bort honom ur mitt liv. Vi gjorde sen slut dagen efter o allt va chill. Jag började resa mig upp igen efter bara några dagar.... Då jag fick reda på att han hade skrivit en massa skit och snusk till min bästa kompis samt att jag bara varit någon jävla knulldocka för honom och att han bara har lekt med mig. Det var som att någon hällde på 300 liter bensin på en liten eld.. Jag totalt exploderade! Sååååååå, jag förklarade för honom vilket jävla svin han är och hur jävla gärna jag vill dra honom till botten o hålla honom där! Så han får känna hur de känns att bli slagen, piskad, spottade och ner sparkad på varje gång man försöker resa sig upp om o om igen!! Han tog bort mig på snap o la till mig på snap igen efter några dagar men vi har inte pratat sen dess. Vilket är underbart!
Den andra och mer eller mindre totalt hjärtekrossande historia.
Min farfar gick bort för snart 2 veckor sen. Det är inte direkt lätt o bearbeta den grejen just nu eftersom att jag älskade honom även on han var alkolist under hela min barndom men han va ändå alltid där. Och var det någon son var elak mot mig så kom han farande i sin röda bil. Han såg mig lida så djupt och han va där o stöttade mig han var en av dom som kom o tröstade mig. Han va liksom alltid där. Och jag kommer ihåg när jag, farmor och farfar var i Danmark o vi gick en hel dag. Och jag hade såna här jobbiga strumpor som ALLTID åker ner när man går. Hahah, vi gick en bit sen va vi tvungna o stanna för att jag var tvungen och dra upp strumporna. Farfar dog när han var 67 år pga cancer. Jag har aldrig sett någon som farfar som verkligen har kämpat.
Farfar fick diagnosen hals&huvud cancer för ett och ett halvt år sen. Första gången han fick det så fick han ca 33 strålbehandligar cancern försvann en stund sen kom den tillbaka. Andra gången vart han opererad, men läkningen av såret var inte en barnlek. Det var stora styngn som gick över hela höger sidan av halsen och back på nacken. Men efter en stund så fick han åka hem. Dock kunde han knappt äta själv så han hade en maskin som pumpade ner maten i magen på honom. Men den 11 november 2015 fick han cancer en tredje gång. Men den här gången kunde dom inte göra något. Det var bara för oss o vänta ut det. Och det var hemsk och se en person lida så mycket. Men han fick en morfin pump in opererad som kunde ge honom en bättre o snabbare smärtlindring. Dagarna innan farfar gick bort så plocka dom bort alla andra läkemedel som han hade o höjde morfin dosen ännu mer. Dom här dagarna var han helt borta. Kvällen innan han gick bort så ringde farmor pappa vid halv 12 och bad honom och komma, för att farfar hade gått runt och ropat på min pappa. Så pappa slänger sig in i bilen o åker upp till farmor o farfar. När pappa är framme så står farfar på trappen och ropar på min pappa. Farfar ville åka en sväng, vilket dom gjorde dom åkte förbi företaget som pappa äger nu mera. Och sen när pappa körde hem farfar så var han ganska lugn men han visste inte vart han var förutan när dom åkte ner till jobbet, farfar visste exakt vart allt var och låg han visste hur man skar glas och skitade fönster. Men pappa kör hem farfar och allt sen åker pappa hem. Sen dagen efter ringer mamma halv nio o säger allt farfar gick bort för en timme sen, så 2016-02-11 kl 07.30 somnade farfar in lugnt o fint och kände ingen smärta. Det här en bild på mig o farfar.
